världsbilditext

Månen kretsar runt jorden som kretsar runt solen. Ibland vill jag tänka att allt kretsar kring mig. Att alla människor följde sina omloppsbanor runt galaxens stjärna, mig.

Jag inser att det hade varit jobbigt, att jag antagligen hade blivit galen, men ibland kan jag inte låta bli att fantisera. Det är en dum fantasi, något man aldrig får erkänna.

Ändå kommer den smygande då och då. När jag sitter i klassrummet och aldrig får komma till tals fast jag har utmärkta svar på frökens frågor. När jag köpt en asfin ny tröja, men ingen ser. När han och jag dansar men han tittar på tjejen bredvid, hon som alltid är lite finare än mig. Ni förstår vilka tillfällen jag menar, när bekräftelsebehovet är långt ifrån uppfyllt och självförtroendet dalar, det är då jag önskar att jag var allas centrum.

Efter ett tag får jag alltid komma till tals, kommenterar alltid någon min snygga tröja och han som tittade efter henne vänder sig till mig och säger att jag är det vackraste som finns. Det är i den stunden att jag behöver inte vara allas stjärna, bara jag är någons.

Så slutar min fantasi och allt kan fortsätta i sin omloppsbana runt solen.