Skulle skrivit ett kåseri, skrev en krönika. Ett kåseri ska vara glatt och lättsmält, min krönika gjorde läsarna nervösa och illa till mods. Någon scrollade ner för att hitta det lyckliga slutet, en annan började bita på naglarna.
Trots att mitt ämne var tungt, trots att jag ville visa vilken skev värld vi lever i, så skrattade jag när jag skrev den.
Möjligen är det bara jag själv som ser det roliga i min blåögdhet, möjligen är det bara jag som ser ironin i absurdheten när jag tror gott om alla människor. Troligtvis är det endast min humor som är så svart att jag kan finna vårt samhälles maktstrukturer roande.
Oavsett så blev kåseriet godkänt krönikheten till trots och kanske, kanske får även ni ta del av min sorgsvarta text någon dag.
Kommentera