Idag är en sån där dag då jag är lycklig helt utan anledning. Då jag gör ingenting men ändå känner mig nöjd, då jag hör klagomål men inte låter dem tynga ner mig och när allt känns helt fantastiskt fast jag egentligen har massor att oroa mig för.

Det är lite som att vara kär och sväva på rosa moln fast jag inte har någon att vara kär i. Nej, jag har nog bara gått och kärat ner mig i livet. Det är ju ganska bra att vara kär i livet för det vet ju allt om mig och vill ändå inte att jag ska lämna det.

Tyvärr vet jag inte hur man friar till livet, men bara för att man är upp över öronen förälskad behöver man ju inte ränna till kyrkan direkt. Nej, jag tror att jag bara ska njuta av att ha livet som livskamrat utan vidare löften.