Så gick jag längs vägen hem efter en valdag som slutat allt annat än lyckligt. Med tårarna rinnande längs min kind tittade jag upp mot den stjärnklara himlen för att se ett tecken på att allt skulle bli bra, för att klumpen i magen skulle släppa.
Jag såg inget tecken, jag såg en stjärna, en stjärna som skiftade i grönt och rött så där som du brukade säga att de gör. Tårarna som redan rann längs min kind gick från små glittrande pärlor av oro och sorg till en flod av saknad. Saknad av din trygghet och saknad av ett säkert samhälle som liksom stjärnan skiftar i rött och grönt.
Kommentera