världsbilditext

Kommer på mig själv sittandes med brännande tårar, blicken fastnaglad vid skärmen. Jag sitter hemma och ser Håkan Hellström i direktsändning från Skansen, trots att jag inte är där träffar musiken mig rätt i hjärtat. Jag grämer mig över att jag inte står där, i Stockholm, grämer mig över att jag inte var vid slottskogsvallen den 8e juni, förvirrad över att jag, trots alla timmar med Håkan i öronen, gråtandes i mörkret eller skrattandes på cykeln, att jag nu plötsligt beter mig som tjejerna med sjömanskostym eller broder daniel-stjärna på tv. Jag sitter här hemma och sjunger med i texterna, låter tårarna falla och hoppas innerligt att han, genom skärmen, ska se allt det han betyder för mig.

Nu kanske du skrattar åt mig, och det är förståeligt, för jag har skrattat åt alla dem jag sett sträcka sig för att få nudda honom, dem som har gråtit hysteriskt och dem som svimmat.

Jag kan inte hjälpa det, trots att jag tycker att det är töntigt känns det på riktigt som att Håkan Hellström skulle förstå allt.