Något helt annat från föregående inlägg som jag tänker mycket på just nu är ögon.
Idag var vi nämligen på hederlig turistutflykt till några öar två timmar utanför Ho Chi Minh. Det var då det hände, i gruppen fanns ett mycket fint par, jag hade inte reflekterat mer över det förrän dem i slutet av turen hamnade mitt emot mig. Jag blev helt betagen, hon hade helt fantastiska stora bruna ögon, men dem var ingenting bredvid hans. Dem var lite mindre, rundare, med en mörk fransrad tätare än en granskog och så djupa att man kunnat drunkna i dem. Jag var så fascinerad att resten av resan kunde jag inte slita blicken från honom.
Som ni kanske förstår är det genom ögonen man når mitt hjärta och jag kan ärligt säga att oavsett övrig kropp får ett par vackra ögon mig att smälta som smör i solsken.
Kommentera