Ibland får andra människor mig att vakna upp och inse att det jag tar för givet är normalt ibland är åt helvete fel.
Jag har haft, främst under gymnasietiden, en ganska snedvriden bild av sex. Jag tror verkligen inte det är ovanligt och jag jobbar på att förändra den, men ibland händer saker som jag fortfarande bara accepterar att det är så det är. Idag tänkte jag skriva om två saker som jag insett den senaste månaden.
För lite mer än ett år sedan skulle jag sova hos en kompis kompis, vi hade varit ute på kvällen jag var ganska berusad och hade nog som vanligt varit vad som anses som väldigt flörtig. Han och jag gick hem till honom, sedan tidigare visste jag att han hade en liten lägenhet med bara en säng men jag har aldrig haft något problem med att sova med andra, jag tror jag till och med la mig med bar överkropp. På grund av alkoholen somnade jag direkt jag la mig i sängen. Någon eller några timmar senare vaknade jag. Mina trosor var av och jag vändes runt i sängen. Jag kände hur han försökte komma in i mig. Det kan vara svårt i vanliga fall men när jag inte är kåt är det ganska omöjligt, samtidigt orkade jag inte argumentera utan låtsades bara sova vidare och hoppades att han antingen skulle ge upp eller att jag skulle somna om på riktigt. Ska tilläggas att jag har väldigt lätt för att sova och efter ett tag somnade jag mycket riktigt om. Jag vet därför fortfarande inte om vi låg på riktigt eller om han senare gav upp. Morgonen efter vaknade jag tidigt, jag smög upp och gick direkt, åkte ner på stan och köpte nya underkläder så fort affärerna öppnade.
Detta har jag berättat för några stycken, pratat om och skrattat över hur jag smög iväg för att slippa prata och hur dåligt sexet måste varit om det var något. För en månad sedan ungefär nämnde jag det för en vän som inte hört om det tidigare och som frågade mig, "Sara, du vet att det inte är okej va?" Jag försökte skämta bort det som vanligt men hon fortsatte "du ska inte behöva vakna av att någon försöker ha sex med dig. Och känns det olustigt så är det okej" det var då jag insåg att hon hade rätt. Jag hade tyckt att det kändes olustigt och jag hade försökt skoja bort det. Men det var inget skämt, det var på riktigt och det var inte okej.
Det andra skedde förra helgen. I fredags fick jag mens så när killen jag ligger med för tillfället (gud vad opersonligt det lät men ah vet inget bättre sätt att förklara det på) smsar och frågar om jag vill ses säger jag att det kan jag göra men jag har mens så det blir inget sex.
Tidigare har jag verkligen kört med att mensveckan är blowjob-week som man ibland skämtar om. Jag har också skämtat om det men samtidigt tagit fasta på det. Kan killen inte ligga med mig får jag väl göra det skönt för honom på annat vis har lite varit mitt motto.
Men den här gången blev det annorlunda. Det var som att lika självklart det var för mig att jag skulle tillfredsställa honom var det för honom att han skulle ta hand om mig. Jag har oftast ordentlig mensvärk och är ganska lättirriterad den veckan i månaden och det sexuella brukar mest bli ytterligare en börda som man liksom bara gör. Förra helgen blev jag om möjligt omhändertagen bättre än normalt och har varit så mycket mer tillfreds med livet den här veckan än jag brukar under mensen.
Jag är så oerhört tacksam över att mina vänner vågar ifrågasätta det jag tar för givet och vågar tvinga mig att reflektera över mina åsikter. Tack, ni gör mig till en vettigare människa!
