världsbilditext

Vill inte vara som alla andra, vill inte vara tjejen som alla ser som sexistisk, vill inte sticka ut, vill helst bara vara mig själv. Det är svårt, känns som att varje ord som lämnar mina läppar bedöms att blickarna följer min kropp upp och ner igen. Tjejerna är värst, vill inte utsättas för de syrliga kommentarerna som, fast att jag håller masken, träffar mig som giftiga pilar. Håller mig gärna till killar, de är bättre på att vara ärliga utan att vara elaka, på att inte få mig att känna mig värdelös, bättre på att uppmuntra mig. Jag har svårt att inse vem som är god och vem som är ond, tror inte på onda människor, en människa kan inte vara ond! Hamnar med fel folk, tänker att människor inte kan vara onda, glömmer att goda människor kan göra onda handlingar, får ont. Egentligen är det inte någon annans fel, bara mitt. För jag trivs, det gör jag. Trivs med alla goda människor i vår värld, men glömmer mig själv.