världsbilditext

Svalen, en plats att tänka på.
När regnet öser ner och du springer, slår portkoden och öppnar dörren, trygghet.
Ljudet av fötter mot stentrappan ekar mot de bleknade tapeterna på väggarna.
I anslagstavlan vid entrén sitter lappen om hyresgästföreningen och viktiga telefonnummer, lägger knappt märke till den längre. Lägger handen på den svarta, plastiga, ledstången, och börjar gå. Fotstegen mot stentrappan, det ekar mot de ljust gula väggarna.
Första våningen,
Bengtsson och Fredriksson på brevinkasten. Fortsätter.
Halvvissna blommor i smutsigt fönster. Fotstegen ekar.
Andra våningen,
går förbi Eriksson, går förbi min dörr.
Nästa trappa, ekande fotsteg, vissna blommor och bleka tapeter. Stannar.
Tystnad.
Tredje våningen, går förbi Olausson och Ekberg,
öppnar vindsdörren.
Trätrappa. Lukt av instängdhet. Knarr i panelerna.
Vrider fram koden på låset, öppnar hönsnätsdörren. Sätter mig i den gamla fåtöljen.
Tystnad.