För jag är trött på att sitta still, helst vill jag bara dansa. Men här och nu är det tydligen oanständigt att dansa. Oanständigt, oansvarigt och omoget. Kanske mest omoget för de som går här, går bredvid, förstår inte din längtan efter att dansa. De ser bara den där flickan, bruden, patetisk och pinsam, dansar offentligt, mitt bland folk, mitt på ljusa dan. Kanske kan jag dansa någon kväll, ute, ute bland folk, där alkoholen flödar, dansgolv. Där din svettiga kropp närmar sig min fast jag vill helst inte känna diverse kroppsdelar emot min kropp, men jag vill dansa. Jag vill dansa, och just därför ler jag bara mot dig. När man dansar kan man släppa sina problem och vi, du och jag, kan kanske, möjligtvis, om dricker lite mer alkoholhaltiga drycker, inbilla oss, låtsas att vi är vackra. Där på dansgolvet kan jag, du och jag släppa våra problem och tillsammans skapa nya, problem som inte bara skapar ångest utan också det obligatoriska kvittot på 179kr från Apoteket dagen efter.
Jag vill dansa, men jag vill inte dansa för att jag är onykter och för att det är ett dansgolv, packat som en sardinask framför mig. Packat med sardiner som gör allt för att jag skall känna mig lycklig, för stunden, för att de ska ha kul.
Dansa för lyckan är det jag vill. Men istället för sardinfesten är det en salsa på avenyn, en rumba på cebtralen eller en tango på färjan som lockar. Synd bara att det är så oanständigt, oansvarigt och omoget.
Jag vill dansa, men jag vill inte dansa för att jag är onykter och för att det är ett dansgolv, packat som en sardinask framför mig. Packat med sardiner som gör allt för att jag skall känna mig lycklig, för stunden, för att de ska ha kul.
Dansa för lyckan är det jag vill. Men istället för sardinfesten är det en salsa på avenyn, en rumba på cebtralen eller en tango på färjan som lockar. Synd bara att det är så oanständigt, oansvarigt och omoget.
Kommentera