världsbilditext

Tyyystnad
Orden bara bubblar upp i huvudet på mig. Visste ni att... Åh Centralskolan. Varför måste alla vara så tysta just nu. Som hos ett litet barn kliar det i benen. Vill inte sitta still. Haha, undra vad han tänker på, och hon, hon ser besviken ut. Varför är hon besviken. De där borta, de kommer säkert göra slut imorgon, dem passar inte alls för varann. Men Sara, varför måste du vara sån bitterfitta, var nu glad för deras skull. Okej, om de mot alla odds, skärpning!, när de blir äldre kommer de gifta sig och få barn, jättesöta barn, och ett sommarställe i rivieran, för han kommer ju inte alls ha affärer med både assistenten på jobbet och barnflickan och hon kommer inte smygshoppa upp alldeles för mycket pengar och glömma av sina barn. Åh, jag vill bara berätta för dem om deras framtid! Titta bort innan munnen öppnar sig.
Han med lite socker på, shit han vinkar(!) inte på mig... Homosexuell. Varför är inte jag det? Det hade ju vart lättare att förklara att man inte stöter på killar, att det bara är sån jag är. Det hade faktiskt varit lättare att förklara att jag är homosexuell än att förklara vem jag är. För vem vet vem jag är?
De som sitter där vid dörren, de som ser likadana ut. Nej, inte likadana, det är en sån där grupp människor som liknar varann men aldrig skulle ha samma tröja på sig. Vet de vilka de är, har de någon identitet?
Kanske är det inte jag som vill prata, kanske är det bara mina fördomar som vill komma ut, få syre och eskalera. Lugnar dem med tystnaden.