världsbilditext

Förlåt mamma för alla gånger jag sårat dig, för all oro jag har gett dig. Det var aldrig min mening att förstöra ditt liv så. Och pappa, jag hoppades länge att jag skulle kunna bli den fina dottern du trodde att jag var. Jag är inte det och hur mycket jag än skulle försöka kommer jag aldrig att bli det.

Kära fina älskade småsyskon, bli aldrig som jag, ni är dem finaste individer jag mött och hade jag kunnat hade jag gett er allt ni pekat på, hade jag inte varit så känslokall hade jag överröst er med kärlek. Och ni, snälla försök att inte utsätta mamma för allt jag tvingat hemma att gå igenom.

Ni som ALLTID står ut med mig hur många gånger jag än sviker er, hur ofta jag än ringer er med ångest jag egentligen förtjänar. Jag har er att tacka för att detta inte blev ett hejdå-inlägg som det var tänkt från början.

När jag stod vid vattenlinjen utan kläder och med regnet rinnande längs min kropp kunde jag inte göra det. Kanske är jag feg, kanske var det för att jag insåg att om jag hade gjort det hade det inte bara varit jag som förlorat även er kamp hade varit förgäves, er kamp för min överlevnad.