världsbilditext

Det var bara en tidsfråga, något alla vet, något jag hoppades att du visste.
Jag är en sådan som sårar för att skydda mig själv, som en mobbare som mobbar för att själv slippa bli mobbad. Det är ingen ursäkt, än en gång, jag vet, jag vet att jag är hemsk.

Du var speciell för mig. Jag trodde att du förstod hur rädd jag är om nätterna, hur svårt jag har för att låta någon komma för nära. Att du såg hur jag försvinner iväg efter varje samlag att du samtidigt kände hur levande du gjorde mig för övrigt.

Jag tänkte bett dig att följa med mig till min mamma i helgen, trots att du inte ville att jag skulle träffa din, visste jag att min hade glädjts åt att se mig med någon som du, någon som fått mig att må bra.

Samtidigt visste jag, så som alla vet, att jag är en sådan som sårar. Jag visste att det skulle ske och ju förr desto bättre och inga av mina ord skulle få dig att förstå, du tror för gott om alla. Därför tog jag tillfället i akt när ett ragg ringde mig i fredags, och åkte hem till honom. Jag sög av honom, trots min plan kunde jag inte ligga med honom. Så när han slängde ut mig någon timme senare smsade jag dig och trots att det gjorde ont i mig, trots att det fortfarande gör ont i mig, visste jag att det var det enda sättet att få dig att förstå. Förstå att jag är en sådan som sårar.

Jag ville verkligen att du skulle vara rätt för du gjorde mig lycklig, men jag insåg att det var fel, fel av mig att låta dig hoppas på något som bara skulle få dig att må dåligt. För någon med en trasig själ är svår att älska och du skulle aldrig förstå att även dem jag älskar skadar jag.

(Och jag vet att han aldrig kommer läsa detta för han vill aldrig mer se mig och jag vet att ni inte vill läsa detta för ni har redan hört historien, men jag var tvungen att få ur mig det för att kunna leva med mig själv)