världsbilditext

"Ångrar du någonsin att du behöll mig?"

Idag tänker jag på barn, hur kommer jag bli som mamma? Kommer jag att bli mamma? Jag måste erkänna att jag är rädd.

Nej, jag är inte gravid, och jag har inga planer på att bli det den närmsta tiden heller. Det är bara det att min mamma vill ha barnbarn.

Jag vet inte vad jag oroar mig mest för, att inte kunna få barn eller att få barn men inte ta hand om dem så bra som de förtjänar. Min mammas reaktion om jag skulle komma hem och berätta att jag är steril vågar jag inte ens tänka på, besvikelsen vore enorm. Å andra sidan hade jag aldrig stått ut med mig själv om jag visste att mitt barn tyckte att jag var en dålig mamma.

Som barn ska man aldrig behöva undra om ens föräldrar känner ånger inför att de behöll en. Alla borde få krypa ner i soffan bredvid ens mamma och titta på melodifestivalen, ingen borde ha ont i magen för att de var ett misstag.

En graviditet kan vara ett misstag, oväntad, men ett barn är aldrig ett misstag. Ett barn är ett under och jag hoppas att jag en dag ska få träffa mitt egna underverk. Och om detta barn frågar mig; "Ångrar du någonsin att du behöll mig?" ska jag svara att det var det bästa beslut i mitt liv och aldrig ska jag klandra hen för det jag aldrig tagit mig tiden till. Även om jag blir gravid av misstag ska mitt barn aldrig behöva känna sig som ett.