Jag hade glömt av att vi skrivit nationella prov i Svenska, det var i slutet av november, då allt var tokigt. Det jag skrev passar bra med det jag håller på med nu, en text om min höst, så därför tänkte jag lägga upp den här.
Synd och skam
Sexualbrottsoffer, visst är de Sveriges skamfläck.
Nu borde jag känna skuld över att jag uttryckt mig på detta vis. Inte kan vi beskylla de som fallit offer för ett av de vidrigaste brott som begås i vårt land för att vara det mörka molnet på vår annars klarblå himmel. Jag vet dock en hemlighet, det är de, sexualbrottsoffren, som begår de där synderna du avskyr.
Den redlöse mannen i brunnsparken som använder alla sina pengar till att köpa alkohol, blev utnyttjad av sin mor som barn. Hon som dansar naken på bardisken och synts gå in två gånger med två olika män på en av toaletterna, hon våldtogs på konfirmationslägret. Tvillingarna som alltid bråkar i klassrummet och förstör för de andra, de tvingas till sex under kvarsittningarna. Hon som hade sex med alla i Big Brother och nu viker ut sig överallt på internet, var med om en gruppvåldtäkt i omklädningsrummet efter en idrottslektion i mellanstadiet. Kvinnan med det perfekta huset, perfekta kläderna, kvinnan som curlar både barn och man, hon utnyttjades av sin chef. Kollegan som alltid skött sig exemplariskt på arbetsplatsen, han som just anhölls för mord, han tvingades som liten till samlag med sin bror. Flickan som tog livet av sig och de som konsumerar överdrivet mycket, de som inte bryr sig om miljön, alla har de ofredats av sin partner. Han sportkillen, som visserligen är proffs nu, men är den mest egoistiske och självgode man du träffat, han utsattes för upprepade övergrepp av sin tränare. Och till sist, han som våldtog din dotter, han blev själv våldtagen som tonåring.
De är alla människor som du inte vill ha i din närhet, som du äcklas av, ett syndernas folk. Dessa människor har funnits i alla tider, i Divina Commedia, beskriver Dante Alighieri helvetet som en tratt där olika människor vilka syndat på olika sätt hamnar på olika platser. Jag tror att många av dessa människor syndat på detta sätt på grund av att de utsatts för sexualbrott. Förr skedde nämligen lika många sexuella kränkningar som idag, bara det att handlingarna inte ansågs som brottsliga. Idag är det många som inte berättar om vad de varit med om, som lider i det tysta och syndar, syndar för att glömma eller för att känna sig bättre, känna sig hela. Då förstod inte offren att det var det de var, offer, de led också i det tysta, men syndade inte på samma sätt som idag.
Vill du veta en hemlighet till? De känner skuld och de skäms, de känner skuld och skäms över det de utsatts för, men även över att de syndar. Synderna de begår gör att de skäms mer, men de kan inte sluta synda, det är som ett gift som eskalerar och tillslut upptar hela deras tid. För när de syndar, precis i den stunden, glömmer de. I syndens hetta slipper de bearbeta, slipper de tänka, då kan de känna värme. Så fort synden är genomförd skäms de dock än mer och skuldkänslorna växer sig än större.
Börjar du bli förvirrad nu, hur kan jag med att slänga dynga på de som redan ligger på bottnen? Jo, alla syndar vi då och då, vi har alla saker vi skäms över. De här människorna känner skuld över det som skett och skäms över deras beteende, men det är inte en ursäkt till att må ännu sämre, till att skada sig själv och sin omgivning. Ju fler du skadar, desto fler mår dåligt, det är enkelt att räkna ut. Så tänk om ett offer skadar någon annan, ger den personen dessa skuldkänslor, får den personen att känna skam, då har offret blivit en förövare. Jag frågar mig själv om jag kanske är för hård, för om offret som nu blivit en förövare ställs inför rätta, ses ju personens offersituation som en förmildrande omständighet. Bör det vara så, att om du känner skuld över något du gjort, eller blivit utsatt för, skall du få ett lindrigare straff?
De här människorna kan inte hjälpa att just de blev utsatta, det är inte deras fel att de blev offer, att de tvingas genomlida ett helvete fyllt av skam, synder och skuldkänslor, men det är deras fel om de tvingar någon annan att genomlida samma helvete.
Vad händer om människor fortsätter att straffa sig själva och andra för något de inte kunde hjälpa? Det vet vi inte, kanske leder det till en ökad förståelse för dessa offer eftersom att fler människor får uppleva den smärta de har upplevt. Dessvärre tror jag att det tyvärr blir tvärt om, att människor kommer skada varann på värre och värre sätt. Ett samhälle, som i alla fall inte jag skulle vilja leva i, skulle ta form. Ett samhälle fyllt av synder där människor, som tvingas gå med skuldkänslor upp till öronen, skulle vandra på stadens gator.
Denna Sveriges skamfläck behöver hjälp för att släppa sin skam. Även om de är det mörka molnet, är det vår, alla samhällsmedborgares, uppgift att ta fram solskenet istället. För att detta syndens folk skall kunna utrotas måste källan till skammen de känner utrotas, det går tyvärr inte att göra en händelse ogjord, men det går att hjälpa dessa offer att slippa uppleva det som uppbringar känslorna av skuld och skam, varje dag. Vår skyldighet är att hjälpa dem, deras skyldighet är att ta emot denna hjälp.
Sara Samuelsson
Filter
2012-11-23
Synd och skam
Sexualbrottsoffer, visst är de Sveriges skamfläck.
Nu borde jag känna skuld över att jag uttryckt mig på detta vis. Inte kan vi beskylla de som fallit offer för ett av de vidrigaste brott som begås i vårt land för att vara det mörka molnet på vår annars klarblå himmel. Jag vet dock en hemlighet, det är de, sexualbrottsoffren, som begår de där synderna du avskyr.
Den redlöse mannen i brunnsparken som använder alla sina pengar till att köpa alkohol, blev utnyttjad av sin mor som barn. Hon som dansar naken på bardisken och synts gå in två gånger med två olika män på en av toaletterna, hon våldtogs på konfirmationslägret. Tvillingarna som alltid bråkar i klassrummet och förstör för de andra, de tvingas till sex under kvarsittningarna. Hon som hade sex med alla i Big Brother och nu viker ut sig överallt på internet, var med om en gruppvåldtäkt i omklädningsrummet efter en idrottslektion i mellanstadiet. Kvinnan med det perfekta huset, perfekta kläderna, kvinnan som curlar både barn och man, hon utnyttjades av sin chef. Kollegan som alltid skött sig exemplariskt på arbetsplatsen, han som just anhölls för mord, han tvingades som liten till samlag med sin bror. Flickan som tog livet av sig och de som konsumerar överdrivet mycket, de som inte bryr sig om miljön, alla har de ofredats av sin partner. Han sportkillen, som visserligen är proffs nu, men är den mest egoistiske och självgode man du träffat, han utsattes för upprepade övergrepp av sin tränare. Och till sist, han som våldtog din dotter, han blev själv våldtagen som tonåring.
De är alla människor som du inte vill ha i din närhet, som du äcklas av, ett syndernas folk. Dessa människor har funnits i alla tider, i Divina Commedia, beskriver Dante Alighieri helvetet som en tratt där olika människor vilka syndat på olika sätt hamnar på olika platser. Jag tror att många av dessa människor syndat på detta sätt på grund av att de utsatts för sexualbrott. Förr skedde nämligen lika många sexuella kränkningar som idag, bara det att handlingarna inte ansågs som brottsliga. Idag är det många som inte berättar om vad de varit med om, som lider i det tysta och syndar, syndar för att glömma eller för att känna sig bättre, känna sig hela. Då förstod inte offren att det var det de var, offer, de led också i det tysta, men syndade inte på samma sätt som idag.
Vill du veta en hemlighet till? De känner skuld och de skäms, de känner skuld och skäms över det de utsatts för, men även över att de syndar. Synderna de begår gör att de skäms mer, men de kan inte sluta synda, det är som ett gift som eskalerar och tillslut upptar hela deras tid. För när de syndar, precis i den stunden, glömmer de. I syndens hetta slipper de bearbeta, slipper de tänka, då kan de känna värme. Så fort synden är genomförd skäms de dock än mer och skuldkänslorna växer sig än större.
Börjar du bli förvirrad nu, hur kan jag med att slänga dynga på de som redan ligger på bottnen? Jo, alla syndar vi då och då, vi har alla saker vi skäms över. De här människorna känner skuld över det som skett och skäms över deras beteende, men det är inte en ursäkt till att må ännu sämre, till att skada sig själv och sin omgivning. Ju fler du skadar, desto fler mår dåligt, det är enkelt att räkna ut. Så tänk om ett offer skadar någon annan, ger den personen dessa skuldkänslor, får den personen att känna skam, då har offret blivit en förövare. Jag frågar mig själv om jag kanske är för hård, för om offret som nu blivit en förövare ställs inför rätta, ses ju personens offersituation som en förmildrande omständighet. Bör det vara så, att om du känner skuld över något du gjort, eller blivit utsatt för, skall du få ett lindrigare straff?
De här människorna kan inte hjälpa att just de blev utsatta, det är inte deras fel att de blev offer, att de tvingas genomlida ett helvete fyllt av skam, synder och skuldkänslor, men det är deras fel om de tvingar någon annan att genomlida samma helvete.
Vad händer om människor fortsätter att straffa sig själva och andra för något de inte kunde hjälpa? Det vet vi inte, kanske leder det till en ökad förståelse för dessa offer eftersom att fler människor får uppleva den smärta de har upplevt. Dessvärre tror jag att det tyvärr blir tvärt om, att människor kommer skada varann på värre och värre sätt. Ett samhälle, som i alla fall inte jag skulle vilja leva i, skulle ta form. Ett samhälle fyllt av synder där människor, som tvingas gå med skuldkänslor upp till öronen, skulle vandra på stadens gator.
Denna Sveriges skamfläck behöver hjälp för att släppa sin skam. Även om de är det mörka molnet, är det vår, alla samhällsmedborgares, uppgift att ta fram solskenet istället. För att detta syndens folk skall kunna utrotas måste källan till skammen de känner utrotas, det går tyvärr inte att göra en händelse ogjord, men det går att hjälpa dessa offer att slippa uppleva det som uppbringar känslorna av skuld och skam, varje dag. Vår skyldighet är att hjälpa dem, deras skyldighet är att ta emot denna hjälp.
Sara Samuelsson
Filter
2012-11-23
1 kommentarer
Ines
29 Jan 2013 20:07
Vad fint skrivet Sara, jag blir berörd. Puss och kram!!
Kommentera