Du spelade schack. Ditt hår var som vanligt lite rufsigt och ögonen fokuserade på brädet framför dig. Trots att jag inte kunde möta din blick visste jag precis hur dina ögon såg ut, dem var perfekta, dem första ögon jag drunknat i och jag trodde att jag aldrig skulle sluta fascineras av den mörka färgen. Ibland kom jag på mig själv med att bara sitta och titta på dig.
Jag gillade egentligen inte schack men du lärde mig och jag sa aldrig nej till en privat lektion. Du log alltid mot mig när jag förstod, när jag spelade mot någon satt du alltid bredvid och tittade, när jag vann skrattade vi och gjorde give me five, det var stort då.
Du var bra på matte också. Egentligen var jag med det, men jag har ju alltid varit rastlös. Medan du räknade ut mattebok efter mattebok skrev jag små lappar att lägga i din låda eller tänkte på schack, visste du att jag var bra på matte eller trodde du precis som fröken att jag var långsam för att jag inte förstod? En gång satte hon oss bredvid varann, jag tror hon tänkte att jag skulle lära av dig, och du förklarade så gott du kunde. Jag visste redan hur man löste de uppgifterna du försökte visa mig, men istället för att svara på vad 49-7 blev pratade jag på om något annat, tillslut suckade fröken högt och flyttade isär oss igen.
Det skulle vara du och jag, min bästis och din bästis, men jag flyttade och senare gjorde du det samma. Jag minns inte längre schack-knepen du lärde mig eller varför dina ögon var vackrare än någon annans men jag minns att du var min första största kärlek!
Jag gillade egentligen inte schack men du lärde mig och jag sa aldrig nej till en privat lektion. Du log alltid mot mig när jag förstod, när jag spelade mot någon satt du alltid bredvid och tittade, när jag vann skrattade vi och gjorde give me five, det var stort då.
Du var bra på matte också. Egentligen var jag med det, men jag har ju alltid varit rastlös. Medan du räknade ut mattebok efter mattebok skrev jag små lappar att lägga i din låda eller tänkte på schack, visste du att jag var bra på matte eller trodde du precis som fröken att jag var långsam för att jag inte förstod? En gång satte hon oss bredvid varann, jag tror hon tänkte att jag skulle lära av dig, och du förklarade så gott du kunde. Jag visste redan hur man löste de uppgifterna du försökte visa mig, men istället för att svara på vad 49-7 blev pratade jag på om något annat, tillslut suckade fröken högt och flyttade isär oss igen.
Det skulle vara du och jag, min bästis och din bästis, men jag flyttade och senare gjorde du det samma. Jag minns inte längre schack-knepen du lärde mig eller varför dina ögon var vackrare än någon annans men jag minns att du var min första största kärlek!
Kommentera