världsbilditext

Idag är en förnekelse dag. Jag låtsas att det aldrig hände, för om det aldrig hänt, då är det ju bara mensvärkens fel att jag mår illa och sover dåligt om nätterna. Rivmärkena är från när jag och syskonet bråkade eller busade med hundarna. När man förnekar mår man bättre för en stund, man kan låtsas att allt är i sin ordning, att allt är normalt. Men när man förnekar blir man också mer rädd för sig själv, det är då man tror att man hittat på allt ihop, att min hjärna skapat en historia som förstört mitt liv, en historia som aldrig varit sann. Jag vet inte vad som är värst att minnas eller att tränga undan, men jag vet att det snart är min tid.