Människor överallt och det blir liksom
svårare och svårare att andas
Jag vet att ja måste hålla mig flytande
fortsätta andas när det inte går
Inatt slogs jag igen
Blåmärket på mitt bröst och rivsåren på min rygg
börjar läka, men armen värker
Bit ihop
vi går mot bättre tider, tider av ljus och hopp
Att äta kan göra det bättre, men sen blir jag illamående
Kanske borde jag alltid bära förkläde
för att skydda mot all smuts
Nu börjar synen försvinna igen
snart kommer bilder dansa förbi
Musklerna är som vissna blommor
det är svårt att hålla i pennan
Nagellacket lossnar som om jag vore av gift
1 kommentarer
Ines
15 May 2013 19:51
Så fint Sara!
Kommentera