världsbilditext

Alldeles för många gånger har jag visat upp mitt inre för någon som inte förstår, alldeles för många gånger har jag sympatiserat med dem som klandrar mig. Jag säger inte att du ska tycka synd om mig, jag ber dig bara att se mitt försök att sänka garden.

Kanske vore det för tillfället skönare att inte veta, bättre för hjärtat att inte ha insett. För mig är det bra att förstå, förstå att jag hade fel alla gånger jag skrattade åt ett skämt framfört av en man men genast fick ont i magen av rädsla att han skulle tro att jag flörtade. Fel när jag slutade ringa den finaste vän man kan ha av rädsla för att göra dig svartsjuk. Fel när jag var med vänner men endast kunde tänka på att du satt hemma och väntade. Fel när jag tyckte synd om dig. Men mest fel hade jag när jag öppnade upp mig själv och trodde att du skulle hålla min hand genom det svåra.

När man är van vid att vara den onda är det lätt att placera sig i det facket, och även om en liten del av mig önskar att jag gjort allt det onda så gjorde jag inte det och därför, kan jag gå med samvetet i behåll och veta att mitt största fel var att jag inte litade på mig själv.